Jag hoppas att min berättelse kan hjälpa och uppmuntra alla anställda som befinner sig i en liknande position som den jag var i, liksom alla som väntar på att förverkliga sin dröm. Drömmar kan gå i uppfyllelse!

Jag arbetade som legitimerad sjuksköterska på Filippinerna innan jag kom till England på ett studentvisum 2010 för att bli behörig sjuksköterska i Storbritannien. Jag tog min kandidatexamen i omvårdnad vid University of Hertfordshire 2012, medan jag arbetade på vård- och ålderdomshem.

Jag jobbade inom vården i ungefär fem år. 2015 svarade jag på Diaverum Storbritanniens jobbannons om en vårdassistent, och utifrån min bakgrund inom omvårdnad erbjöds jag en position som dialysassistent [DA] i stället. Även om jag trivdes som dialysassistent längtade jag inombords efter en fullständig sjuksköterskeroll. På grund av de strikta riktlinjer som vid den tiden fastställts av UK Nursing and Midwifery Council (NMC) för sjuksköterskor utbildade utomlands var jag dock tvungen att lägga min ambition att bli legitimerad sjuksköterska i Storbritannien på is. Hur länge ...? Jag hade ingen aning!

Det tändes en strimma av hopp 2017, när NMC införde nya riktlinjer för utländska sjuksköterskor. Men jag var fortfarande tveksam. Tack och lov tog en äldre kollega sig tid att diskutera de tillgängliga alternativen med mig, inklusive hur Diaverum skulle stödja mig om jag bestämde mig för att gå vidare med min ansökan. Med den vetskapen påbörjade jag processen med att uppfylla alla krav som fastställts av NMC, trots ett snävt och hektiskt schema som arbetande mor till två barn. Jag är glad att kunna meddela att jag klarade alla utvärderingarna.

Efter att ha klarat de första proven upplevde jag de värsta månaderna i mitt liv med sviktande hälsa, privata problem, ekonomiska utmaningar och immigrationsfrågor. Det fanns problem och hinder vart jag än vände mig, vilket så småningom ledde till att jag lämnade Storbritannien för att åka tillbaka till Filippinerna. Det var en mörk tid, men min tro på Gud höll hoppet levande medan jag väntade på mitt mirakel.

I november 2018 fick jag ett ”Decision Letter” från NMC, vilket gjorde det möjligt för Diaverum att stödja min återkomst till Storbritannien. Detta blev en ny början för mig och mina barn. När jag återvände förberedde jag mig och gjorde de avslutande kvalificerande NMC-proven. Jag klarade dem och fick min NMC PIN, som bekräftade min behörighet att arbeta som legitimerad sjuksköterska i Storbritannien.

Det har tagit lång tid för min karriär att ta fart, men jag tror starkt på att allt händer i sin egen perfekta takt. Jag har aldrig tidigare trivts så här bra med mitt arbete. Det är en fantastisk känsla. Min dröm om att få arbeta som sjuksköterska i Storbritannien har blivit verklighet!

Jag har arbetat hårt för allt jag har uppnått, men inget av detta hade varit möjligt utan enastående hjälp och stöd från följande personer:

Först och främst vill jag tacka Diaverum för deras förtroende och tilltro till mig och för allt stöd rörande behandlingen av min återkomst till Storbritannien. Till mina chefer på Eastbourne-kliniken: tack för att ni tror på mig och för att ni hjälper mig hela tiden. Till mina vänner och kollegor, stort tack för alla inspirerande ord och för att ni är min familj i Storbritannien.

Till den som såg skönhet och hopp i mig under min mörkaste tid, maraming salamat [”tack så mycket”]. Och viktigast av allt, tack till min familj, särskilt till mina barn, för att ni håller mig vid liv och vid mina sinnens fulla bruk. Jag skulle inte ha kunnat åstadkomma allt detta på egen hand.

För de som kvalificerat sig i sina hemländer och fortfarande drömmer om att kunna arbeta som legitimerad sjuksköterska någon annanstans, eller om att följa sina egna hemliga drömmar, kan jag bekräfta att det aldrig är för sent att ta steget. Allt är möjligt. Gör det du är ämnad för. Den längsta resan börjar med ett enda steg. Ta det steget.