Är inte livet underbart? Jag vill börja så här, för jag tycker att jag har haft en väldig tur.

Jag skriver till er från en lugn och fantastisk plats. Jag är vid Döda havet i Israel, med utsikt över bergen i Jordanien. Allt är tyst och fridfullt här, och det är i denna stämning som jag vill berätta mer om mitt äventyr. Jag vill berätta om hur en njurpatient kan leva ett gott och rikt liv.

Jag har väldigt tydliga minnen från dagen då jag började med dialys. Det var 19 april 2017. Jag fick en kateter insatt i operationssalen och direkt efter det fick jag börja med dialysen. Behandlingen var tre timmar lång. Jag pratade inte så mycket om det då, för jag förnekade situationen. Det var svårt att acceptera, och jag minns att jag ringde runt till släkt och vänner för att se om någon hade en blodgrupp som var förenlig med min. Ingen var en passande donator.

Tio dagar senare föddes min son Guilherme. I mina armar höll jag plötsligt mitt livs största kärlek trots att han bara vägde lite över tre kilo. Jag minns att jag tänkte: Nu väljer jag att leva för dig.

Det var de här tio dagarna jag behövde för att förstå vad jag behövde förstå: Allt. Hur allt fungerade. Och jag började bli intresserad av sjukdomen och själva dialysprocessen. Det var i det ögonblicket som jag bestämde mig för att den här sjukdomen inte skulle vara starkare än mig, och det är därför jag vill dela med mig av de fyra steg som jag har tagit för ta mig hit och bli den jag är idag: lyckligare än någonsin, och med en livslång dröm som blivit verklighet.

Steg ett: skaka av dig negativa attityder

I min journal stod det att jag hade 71,4 procents insufficiens. Efter behandlingarna var min kropp så trött att jag bara sov eller vilade nästa dag. Jag såg mig i spegeln och tyckte synd om mig själv. Jag var bara 28 år och förväntade mig att aldrig kunna jobba igen, att jag hela tiden skulle vara uppkopplad till en maskin.

Vår första tanke är ofta: Hur kommer andra att se på mig nu? Det är de här orden vi hakar upp oss på och som får oss att klaga på allt inför alla i vår närhet. Det är de här orden som genast får oss att börja tro att ingen någonsin kommer att älska oss. Och det är då vi tappar greppet om vårt sanna värde som individer. Jag tror det är det här som är den första utmaningen: att skaka av oss attityderna som inte är bra för oss. Det var väldigt viktigt för mig att börja förstå sjukdomen och behandlingen för att mentalt kunna smälta det faktum att det var den här processen, behandlingen, som höll mig vid liv.

Först när vi förstår att dialys inte är något negativt kan vi bli lyckliga på riktigt. Tvärtom är vi lyckligt lottade att de här behandlingarna finns, så att vi kan fortsätta leva våra liv med våra nära och kära och göra de saker vi tycker om. När vi har insett det kan vi ta nästa steg. Nu är jag mer tacksam för allt bra i mitt liv, och jag har slutat ödsla tid på att klaga och gnälla.

Steg två: identifiera dina egna förmågor

Vad är jag bra på? Vad tycker jag verkligen om att göra? Jag öppnade ett företag inom turismbranschen i februari 2017 och för första gången i mitt liv blev jag egenföretagare. Jag hade inte planerat det, det var något som bara hände. Jag investerade mycket pengar för att kunna jobba med något jag verkligen gillade att göra.

”Men kommer jag att kunna jobba alls om jag är så trött efter varje dialysbehandling?” Oron inför framtiden fick mig att ställa höga krav på mig själv. Jag krävde mer än vad som var möjligt för mig att göra.   Ärligt talat var jag konstant missnöjd eftersom jag inte klarade av att nå de mål som jag satt upp för mig själv. Processen var inte enkel, men jag började förstå att den enklaste vägen framåt innebar att sätta upp tydliga och realistiska mål.

Först försökte identifiera mina starka sidor som yrkesperson. Sedan accepterade jag att det skulle komma dagar då jag är frustrerad. Jag lärde mig sänka ribban för mina förväntningar eftersom jag redan från början visste att det skulle bli svårare för mig att nå mina mål. Från den stunden förändrades allt. Jag bestämde att dagarna jag fick dialys skulle vara mina lediga dagar, och dagarna utan behandling skulle vara mina ”bästa” dagar, då jag skulle behöva jobba dubbelt så hårt för att väga upp för dagarna jag ”förlorade” på att vila. Det fyllde mig med energi. Jag gick till jobbet med en stark känsla av att ha ett syfte i livet och hanterade mina potentiella kunder med förnyat driv. Resultatet blev en kraftigt ökad försäljning. Målen jag hade ställt upp för mitt företag började förverkligas och allt gick mycket bättre.

Det är otroligt viktigt att vi anpassar oss till verkligheten, för att vi ska kunna vara lyckliga i våra liv och kunna hantera allt som kan tänkas dyka upp.

Steg tre: fokusera på nuet

Många av oss planerar inför framtiden. Detta är normalt och rationellt. Men vi får inte glömma att livet pågår här och nu. Vi bör granska de planer vi gjort med nya ögon för att undvika onödiga misslyckanden. Sådana kan få oss att åter börja förneka verkligheten. Om vi fokuserar på nuet kan vi få varje sekund att räknas, och undvika att slösa timmar (och dagar) på att vara irriterade på oss själva och våra närstående. Om vi håller fokus på nuet och kommer ihåg att livet pågår här och nu blir det lättare att njuta av varje seger när vi uppnår något av våra mål. Följden blir att vi känner oss lyckligare. Om man tänker ”Jag är bra på det jag gör” skapas en känsla av välbefinnande och kärlek även i de enklaste vardagssysslor.

Steg fyra: acceptera dig själv, våga misslyckas, lär av dina misstag och glöm aldrig att vara tacksam

När man accepterar sig själv kan man lättare se sätt att börja om. Det är vad dialys är: en omstart. Livet måste förändras för att ge plats åt det som gör att vi kan fortsätta leva. Ett steg mot att bli snällare mot sig själv är att göra sig av med känslan av underlägsenhet som kommer från att jämföra sig själv med människor som inte måste gå igenom samma saker som vi, och som inte ”måste tillbringa en massa tid uppkopplad till en maskin”. Att göra det kan ha väldigt stor effekt, vare sig det är på jobbet, i familjen eller i vardagssituationer som när man kör bil i tung trafik. Eftersom så mycket av vår lediga tid ägnas åt behandling måste vi passa på att fånga dagen när vi inte behandlas och leva livet till 200 procent!

Att leva är att göra misstag, men också att utvecklas genom misstagen. Vi borde alla utnyttja våra begränsningar för att bli bättre som människor och inspirera andra genom att föregå med gott exempel. Det är bättre än att tro att vi har rätt att klaga på allt i vår vardag, bara för att vi kanske känner oss mindre värda än andra. Det är vi inte!

Tacksamhet är den bästa känsla man kan ha. Både för enkla saker och sådant som var svårt att uppnå, som vi har fått kämpa för. Genom att vara tacksamma säger vi: Jag är en vinnare och låter inte min sjukdom spela huvudrollen i mitt liv.

Det är så jag känner nu: Jag är en vinnare. Vill du också vara en vinnare?